IPv6 förklarat

IPv6 (RFC 8200) utformades på 1990-talet när det stod klart att IPv4:s 4,3 miljarder adresser skulle ta slut. En IPv6-adress har 128 bitar: 2¹²⁸, eller ungefär 3,4 × 10³⁸ adresser. Poängen är inte talets storlek utan att varje nätverk kan få så mycket utrymme som det behöver och att varje enhet åter kan ha en globalt nåbar adress — utan NAT.

IPv6 är ingen uppgradering av IPv4; protokollen körs sida vid sida (dubbla stackar, dual stack). I dag går en stor och växande andel av trafiken till stora tjänster över IPv6, särskilt i mobilnät.

En IPv6-adress skrivs som åtta grupper med fyra hexadecimala siffror, åtskilda av kolon:

2001:0db8:0000:0000:0000:ff00:0042:8329

Varje grupp är 16 bitar. Hexadecimala siffror går från 0–9 och a–f; skiftläget spelar ingen roll men gemener är brukligt.

Långa följder av nollor är vanliga, så det finns två förkortningsregler (RFC 4291), och RFC 5952 anger det enda korrekta sättet att tillämpa dem:

1. Ta bort inledande nollor i varje grupp: 0db8 → db8, 0042 → 42, 0000 → 0.
2. Ersätt en följd av nollgrupper med :: — den längsta, den första vid lika långa, och bara om den omfattar minst två grupper. Det får bara förekomma en gång, annars blir adressen tvetydig.

Så blir 2001:0db8:0000:0000:0000:ff00:0042:8329 till 2001:db8::ff00:42:8329. Loopbackadressen 0:0:0:0:0:0:0:1 är ::1, och den ospecificerade adressen är bara ::.

Prova valfri adress i utforskaren nedan — den visar den utskrivna och den kanoniska formen sida vid sida.

IPv6 använder CIDR-notation precis som IPv4. En typisk global unicastadress delas upp i:

• Routningsprefix (oftast /48 eller /56) — tilldelas en plats av leverantören.
• Subnät-ID — bitarna fram till /64 som numrerar platsens nätverk. Ett /48 rymmer 65 536 subnät.
• Gränssnittsidentifierare (de sista 64 bitarna) — identifierar enheten i dess nätverk.

Ett enskilt LAN är nästan alltid ett /64. Tillståndslös autokonfigurering (SLAAC) bygger på det: enheter väljer sina egna gränssnittsidentifierare, numera slumpmässiga av integritetsskäl (RFC 8981), och byter dem regelbundet.

• Global unicast 2000::/3 — offentliga, routbara adresser.
• Länklokal fe80::/10 — varje IPv6-gränssnitt har en; gäller bara på den lokala länken och används för grannupptäckt och routningsprotokoll.
• Unik lokal fc00::/7 (i praktiken fd00::/8) — IPv6-motsvarigheten till privata adresser (RFC 4193).
• Multicast ff00::/8 — IPv6 har ingen broadcast; multicastgrupper ersätter den.
• Loopback ::1 och ospecificerad ::.
• IPv4-mappad ::ffff:0:0/96 — så representerar IPv6-programvara IPv4-motparter, t.ex. ::ffff:192.0.2.1.
• Dokumentation 2001:db8::/32 och 3fff::/20 — för exempel som de på den här sidan.

Den fullständiga listan över reserverade IPv6-block, genererad ur IANA-registret som webbplatsens klassificerare använder:

En webbläsare ansluter över en adressfamilj åt gången. När båda fungerar föredrar den oftast IPv6 (Happy Eyeballs, RFC 8305). För att visa dig båda adresserna låter ipaddress.ee din webbläsare fråga två extra namn: ett som bara har en IPv4-post (A) och ett som bara har en IPv6-post (AAAA). Det var och en ser är din adress för den familjen. Om IPv6-förfrågan misslyckas har din anslutning ingen fungerande IPv6.